Litteratur

Edith Södergran

Edith Södergran

Edith Södergran föddes i St. Petersburg 1892, men efter en kort tid flyttade familjen till Raivola, en liten stad i dåvarande finska Karelen. I hemmet pratades svenska, eftersom familjen var finlandssvensk. När det var dags för skolgång sattes Edith i en förnäm tysk flickskola i St. Petersburg. Undervisningen var på tyska och hennes tidiga poesi är därför huvudsakligen skriven på tyska, men så småningom övergick hon till att skriva på svenska som ju var hennes modersmål. Förutom svenska och tyska behärskade hon även ryska, franska och engelska.När Edith var 17 år drabbades hon av lungtuberkulos som för övrigt hennes far dött av 2 år tidigare. Hon tillbringade mycket tid på olika sanatorier ute i Europa och i Finland, och under denna tid ägnade hon alltmer tid åt att skriva lyrik.

Edith hade ingen stor bekantskapskrets, hon levde ett tämligen isolerat liv i Raivola tillsammans med sin mor när hon inte var på någon behandling. Författaren och litteraturkritikern Hagar Olsson anses vara hennes enda förtrogne, både som vän och yrkesmässig kollega att utbyta tankar och åsikter med. Förutom Hagar Olsson brevväxlade Edith även en hel del med författarna Elmer Diktonius och Vilhelm Ekelund.

Edit Södergran dog i sviterna av sin sjukdom sommaren 1923, endast 31 år gammal. Edith Södergran är en av våra mest älskade poeter och en stilbildare inom den svenska modernistiska litteraturen och lyriken speciellt. I sin diktning är Edith Södergran starkt påverkad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism. Hon är även starkt influerad av Nietzsches människosyn, tron på det starka jaget och stolthet över att vara den hon är. Ordet Jag är flitigt använt och med stolthet. En stark kvinnosyn med feministiska förtecken kan tolkas in i hennes lyrik. Här finns också de alltid aktuella frågeställningarna kring, kärlek, längtan och ensamhet. Hennes mest citerade dikt är förmodligen ”Dagen svalnar” ur Dikter, 1916

Edith Södergran

I
Dagen svalnar mot kvällen …
Drick värmen ur min hand,
Min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
Tag mina smala axlars längtan …
Det vore underligt att känna,
En enda natt, en natt som denna
Ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II
Du kastade din kärleks röda ros,
I mitt vita sköte –
Jag håller fast i mina heta händer
Din kärleks röda ros som vissnar snart…
O du härskare med kalla ögon,
Jag tar emot den krona du räcker mig,
Som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta…

III
Jag såg min herre för första gången idag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm …
Var är mitt klingande jungfruskatt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra, sköra drömmar.

IV
Du sökte en blomma,
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.


Text: Kerstin Nordén
Publicerad: 2010-02-16

Källor: Den svenska litteraturen, band 5, och Wikipedia)

Läs Edith Södergran

19589
Av: Ström, Eva
Utgivningsår: 1994
Hylla: Gz BIOGRAFIER
13119
Av: Tideström, Gunnar
Utgivningsår: 1949
Hylla: Gz BIOGRAFIER
174224
Av: Ström, Eva
Utgivningsår: 2002
39749
Av: Södergran, Edith
Utgivningsår: 1919
Hylla: Hc ROMANER
19480
Av: Södergran, Edith
Utgivningsår: 1989
Hylla: Hc.03 DIKTER