Oxelösund bibliotek

Jag klänger på trappstegen framför det stora vita skåpet i köket. Ovanpå skåpet står vår radio. Den är stor, brun och har runda rattar att vrida på. Det brukar jag roa mig med så ofta jag kommer åt. Att höra bruset som stiger och sjunker mellan de tre stationer som går att få in är spännande.

Den här gången vrider jag inte på någon ratt. Jag står helt blickstilla och lyssnar. Sträcker mig upp på tå mot radion för att höra ännu bättre. Tar tag med fingrarna om kanten på skåpet för att inte tappa taget. Lyssnar andäktigt och förundrat. Känner hur det börjar svänga i hela kroppen. Kan inte stå stilla längre. Gungar fram och tillbaka. Börjar nynna med.

Året är 1967. Jag är 3 år gammal. Det som fått mig att bli så uppslukad är Miriam Makeba som sjunger Pata Pata. Detta är min första musikupplevelse som jag minns. Det som är så fantastiskt är att jag fortfarande än idag, 40 år senare, kan frammana samma känsla av andäktig eufori för den sången.

Miriam Makeba gick ur tiden 9 november 2008, 76 år gammal. Hon avled efter att ha insjuknat under en konsert i Italien. Konserten ingick i en manifestation för författaren Roberto Saviano. Han lever under dödshot från maffian efter att han skrivit boken Gomorrah, som handlar om den napolitanska maffian.

Miriam Makeba, även kallad Mama Africa, var en symbol för kampen mot apartheid och tvingades leva i exil under ca 30 år. Till Sydafrika kunde hon återvända först 1990 när Nelson Mandela blivit president. Under hela sitt verksamma liv har hon sjungit för och om förtryckta människor. Hennes största hit är Pata Pata. Den svänger och gungar lika skönt än idag som den gjorde 1967.

Text: Annica Helgadotter

Videoklipp med  Miriam Makeba (Youtube)