Oxelösund bibliotek

Den ryske poeten Vladimir Majakovskij (1893-1930) är lite av lyrikens tungviktare. Inte i den bemärkelse att det han skriver är betungande, tvärtom! Nej, Majakovskij skrev en poesi som talade och deklamerade för något nytt, futurismen, och likt boxaren i ringen slogs han bokstavligt för sin poesi för "rakt genom den ljusa glädjen slår smutsiga jätteknytnävar!".

Under 1910-talet turnerade han och vänner genom Ryssland med futuristiska upptåg och uppläsningar. Ofta slutade de i kaos och polisingripanden. Men det var inget nytt för Majakovskij som 1907 aktiverat sig i bolsjevikpartiet och arresterats tre gånger 1909, vilket ledde till ett halvårigt fängelsestraff.

Jag gick ut på torget
med ett utbränt kvarter
på huvet, som en peruk av tegelsten.
Människorna grips av fasa - i min mun har dom sett
ett halvtuggat skrik sprattla med sina ben.
(Ur dikten Men ändå i samlingen Jag!)

Diktsamlingen Ett moln i byxor blev det stora genombrottet 1915. Förläggare till samlingen var Osip Brik, gift med Lili Brik som Majakovskij förälskade sig i och inledde ett förhållande med. Mellan Majakovskij, Lili och Osip uppstod ett komplicerat triangeldrama av vänskap, kärlek, besatthet och dyrkan som varade enda fram till Majakovskijs död 1930. Lili Brik inspirerade Majakovskij och hans lyrik, och under 15 år levde de tillsammans.

Där floderna styrs av nordanvindens vilja
och hela världen bleknar till tundra
ska jag på mina bojor rista namnet Lilja
och kyssa dom tills dom går sönder.
(Ur dikten Ryggradsflöjten i samlingen Jag!)
 

Efter revolutionen arbetade Majakovskij aktivt för revolutionen, producerade propaganda och affischer. Men med tiden blev han mer och mer desillusionerad. I april 1930 skjuter sig Majakovskij med en revolver i huvudet efter att en skådespelerska lämnat honom. Och idag, närmare 100 år efter debuten, lever hans dikter fortfarande kvar och inspirerar.

Fyll hans hjärta med bly!
Sikta och skjut!
Skjut till varenda skälvning dör ut!
För vi finner till slut
att allt har ett slut.
Skälvningar har också ett slut.
(Ur dikten Den sista döden i samlingen Om det där)

Text: Jonas Stål

Källor: Jag!, Nationalencyklopedin och Wikipedia.